15 mars 2009

lämnad än en gång

Fy farao vad det är jobbigt varje gång älsklingen åker hem igen :(
Det gör fan ondare i hjärtat varje gång, trots att jag vet att vi kommer att träffas nästa helg igen.
Det är jobbigt som fan ju.
Ibland önskar man nästan att man inte vore så kör fortfarande.
(Men Bara NäsTan!)

Min kärlek till dig blir bara större och större.
Du anar inte hur mycket du faktiskt betyder för mig.
Varje litet andetag tar jag för dig.
Varje hjärtslag.
Varje steg.

Snart ett år till och med!
Tiden går otroligt fort.
På ett sätt känns det som det bara var några veckor sen vi träffades för första gången.
Å andra sidan känns det som vi kännt varandra i evigheter.
Det känns så rätt med dig.
Vid din sida känner jag mig trygg.
Jag känner mig hemma.
Allt är så naturligt.
Du är så underbar.
Den bästa som finns.

Jag älskar dig Anders <3
Glöm aldrig det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar