Ibland händer det att jag blir imponerad av mig. Eller kanske inte ibland, men nån gång då och då..eller njae kanske mer sällan än så... I alla fulla fall så har jag nu skrivit in resterande av min gamla dikter från kladdblocket in i min "diktbok" och märkte då att en del var fasiken rätt bra, eller iaf helt okej. Förstår inte att jag har kunnat skriva sånt.. Jag förstår inte heller vart det tog vägen. Min skrivlust..den försvann..
Dock har jag kommit på att det förmodligen har med anders att göra.. För det är sen den tiden jag började träffa honom som det tog slut. Det måste bero på att alla mina bekymmer försvann och jag helt enkelt började må mycket bättre :) Självklart är jag glad för att han finns i mitt liv, men ibland kan jag önska att jag hade det lite som då. Så att jag emellanåt kunde få ur mig några meningar, eller bara små ord.. Bara för att få den där härliga känslan när ett "verk" är fulländat...
Tjing <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar