Besviken. Sviken. Övergiven.

Jahapp, här har jag gått hela dagen (känns det som iaf) och väntat på att älsklingen ska komma och dela säng med mig men syster kom och sover över ist. Inte riktigt samma sak kanske.. Jag känner mig sviken, ja jag vet att du inte kan rå så himla mycket för det men ändå.. Jag hade falska förhoppningar visade det sig.. Hmm

Men jag har iaf fortfarande ullared att se fram emot, det är väl alltid nåt?.. Och imorgon ska jag fixa med vår nya data och även med min egen tänkte jag. Hade tänkt att ta en morgonpromenix eftersom jag var inställd på att jag skulle få gå upp tidigt (som fan) pga anders men, aa, nu vet jag inte hur det blir med det.. Jag ska iaf gå bort och slänga soporna!

För övrigt vill jag att det ska hända måt i helgen. Har ingen lust att bara sitta och stirra på klockan (läs "tv:n").. Allt är så dött, och det känns konstigt att ta kontakt med "gamla" kompisar..vi som brukade ha så roligt tillsammans.. Jag vill tillbaka till skolan bara för att få träffa alla igen. Det blir liksom inte så att jag hör av mig bara sådär, dessutom är det väl aldrig nån som hör av sig till mig heller men ändå. Ajja veckan kommer väl att gå, och helgen oxå antar jag. Tiden stannar ju inte helt bara för att jag är uttråkad och ensam? Jag tror inte det iaf, fast det känns så.. Nu har dock tiden sprungit iväg lite så jag får väl krypa till kojs. All by myself. Helt ensam. Övergiven.

Tjing <3